Daily Archives: 27 July, 2008

Att ha rätt – eller vara lycklig?

Jag är fullt medveten om att jag är en person som inte ger mig i första taget. Jag vet att jag har rätt, jag ska bevisa för mina medmänniskor om att det jag säger, och det jag gör, det är det som är rätt. När jag väl har fått igenom det, och de har insett att jag har rätt (vilket de förmodligen låter mig ha, fast de vet att det inte är så) så glädjs jag åt det. Men bara för en liten stund. Sen tycker jag att… ja… egentligen.. Varför gör jag så? Blir jag lycklig av att få andra att tro att jag har rätt? Är det verkligen rätt jag har? Är det inte bara det att jag söker en bekräftelse på att jag är någon? Att jag har en åsikt, och står för den?

Allt det jag säger, tycker och känner, det är det som är rätt för mig. Men bara jag vet att det är rätt för mig, så borde det räcka. Alla är inte som mig. Ska jag försöka få en 70årig gammal militär (bara ett exempel) att tänka och agera som jag gör? Nej.. Det är ju fel. Han är ju den han är, och ingen annan. Han ska agera efter vad han tycker är rätt och fel. Det är det som gör en människa unik. Man har rätt att vara sig själv. Alla har sin egen personlighet. Alla är vi idag, den vi en gång vad ämnad åt att vara. Vi är den vi är av någon anledning. Vi träffar de personerna vi gör, för att det är bestämt så. Vårat öde är redan bestämt. Men det vet vi inte om idag. Det som sker, det sker av någon anledning. Och det ska vi låta vara så. Vi ska inte försöka förändra det som en gång varit. Utan vi ska ta dagen som den kommer, och agera utifrån det. Det är då vi får leva som lyckligast. När vi inser, att vi kan släppa kontrollen. Vi behöver inte alltid ha rätt. Vi behöver inte vara den som skall bestämma och planera in i minsta detalj. Låter vi ta dagen som den kommer, och försöker göra något bra utav det så tror jag att vi kommer leva lyckliga under en längre tid.

Jag vill bli accepterad för den jag är och inte för den jag försöker vara. Så jag ber er, ni som känner mig, låt mig vara den jag är. Och påminn mig om att vara mig själv. Låt mig inte vara den personen som ni har uppfattat mig som. Jag vill inte vara den som sitter i ett hörn och lyssnar på er andra. Jag vill vara en del av gemenskapen. Jag vill ta för mig. Vill också synas och höras. Men jag vågar inte. För det är inte den peronen ni tror att jag är. Snälla hjälp mig att komma ur detta skal. Då blir jag lycklig!

Jag tror jag stannar där, det var vad jag ville säga. Tack