Daily Archives: 11 May, 2009

Blogg från flaxet

Bloggade när jag flaxade

Nu är klockan 20:42 sv tid och just nu är vi mellan Norge och Storbritannien.
Flaxet var såklart försenat. Vad annars?

Att hitta från tåget till bussen (på Stockholm Central) var inte alls svårt, trots
att jag har en mor som missledde mig lite. Hon åt mig att gå ut från centralen,
gå över vägen och sen gå till höger… Eller vad hon nu sa. Men i själva verket så
skulle jag bara till ett annat ställe i samma byggnad. Tur att jag har ögonen
öppna och inte går efter instruktioner. Tänk vad fel det hade blivit då.

Väl framme på Skavsta Flaxplats så gick jag på toa och sen direkt genom säkerhets-
kontrollen. Det är bra att man kan checka in online och slipper hela den långa kön
som brukar bildas där.

Efter säkerhetskontrollen satte jag mig ner för att ta på mig mina skor som jag blev
tvungen att ta av mig (de piper på grund av metallen i skorna). Sen gick jag raka
vägen till gaten. Där fick jag vänta länge. Kom dit ca 18:40. Flaxet sklle gå 19:20.
Men nej, det var som sagt försenat. Det dröjde ända till 19:45 innan flyget började
röra på sig. Lite komiskt egentligen… De har en skylt inne vid gaten där det står
”Ryanair – The on time airline”. Det har varit i tid en gång när jag har åkt, och jag
har åkt rätt många gånger med dem, tyvärr. Närmare bestämt 6 gånger, inkl idag.
(17e dec, 4e jan, 2a feb, 4e feb, 25e mars och 11e maj)

Kan jag så kommer jag undvika att flyga med detta bolag i framtiden. Det får gärna
kosta lite extra, inte mig emot. Bara jag slipper Ryanair.

Jag har funderat lite… Elva dagar är inte alls lång tid. Jag tittar ut genom fönstret,
ner på topparna på Norges berg, och känner mig lite ledsen. Jag vet inte varför.
Känslan jag har är lite blandad. Tänker på min pojkvän och blir jätteglad. Jag är
glad över att han är en del av mitt liv. Han betyder mycket. Det gör det jobbigt att
vara ifrån honom. Som tex nu. Det känns som om någon slår något mot mitt hjärta
med jämna mellanrum.

Men samtidigt är jag glad. Jag har ett jättebra liv. Trivs i Umeå i vår lägenhet. Jag
har den bästa familjen man kan tänka sig. Världen bästaste syskon och föräldrar.
Jag är glad över att min mamma verkar tänka på oss trots att det inte alltid märks.
Men det blir mer och mer och jag tror att fler håller med mig när jag säger att det är
kul. Jag vill att hon blir en del av familjen igen. På riktigt. Nu känns det inte riktigt
så med tanke på att hon verkar ha flytt från oss. Men som sagt.. Det börjar se ljusare
ut vilket jag gläds åt.

Jag tänker på de elva dagarna (som egentligen bara är 9 heldagar). Det är mindre
än två veckor. Hur ska jag hinna göra allt jag ska innan på fredag? Det är massor.
Jag har inte den rätta viljan. Känns inte som om att det är värt att lägga ner den
tid jag måste, för jag kommer ändå inte klara det. Det är för mycket att göra. Jag
har tagit på mig för mycket. Borde inte ha flyttat till Skottland från första början.
Men nu är jag i alla fall en erfarenhet rikare. Men även ~140 000 kr fattigare…
Det kostar att ligga på topp. And it sucks, I tell ya. Ibland. Visst är det kul att kunna
roa sig med att göra saker som man inte kunnat förut, men jag måste ju betala
tillbaka allt sen.

Jag har huvudvärk, ont i magen och är lite nere. Men jag hoppas att det går över
snart. Det är inte lång tid kvar till jag har tillgång till internet igen och då känns
det säkert bättre när jag kan snacka med mina nära och kära.

Mot Skottland

Nu sitter jag på tåget på väg till Stockholm City. Sen tar jag buss därifrån
till Skavsta Flaxplats. Där tar jag flaxet till Edinburgh, Skottland. Och sen
buss från flaxplatsen till mig. Tar lite längre tid än normalt med tanke på 
att jag inte har kontanter nog att ta flaxbussen så jag måste ta en billigare
buss vilket tar lite längre tid.

Väl i studentrummet kommer jag att börja packa på en gång. Eller nej. Jag
ska starta datorn och säga hej till alla och berätta att jag lever. Om jag gör
det. Jag har blivit lite flaxrädd efter alla gånger jag flaxat på sistone. Vet inte
varför. Men så är det iallafall.

Jag måste få tag på min skånska klasskompis och höra om det fortfarande
är vanliga lektioner eller om det är special med tanke på att det är sista veckan
(inlämningarna ska göras senast nu på fredag) Kan vara bra att veta…

Många har frågat mig hur det känns att åka iväg nu. De vet ju att jag inte har
gillat att åka från Sverige till Skottland tidigare. För alla som undrar, och även
för er som inte vet, kan jag berätta. Jag tycker att det känns bättre än alla andra
gånger. Nu blir jag ju bara borta i 11 dagar. Det är i praktiskt taget ingenting.
Speciellt inte med tanke på att jag inte kommer att plugga någonting alls efter
fredag. Svaret till varför har ni i texten ovan.  

När jag har packat ikväll så kommer jag känna att det är nära. Inte lång 
tid kvar i Edinburgh. Då kommer jag, tror jag, att vara mycket lycklig. Då tror
jag att jag ska kunna njuta lite av det underbara landet. Men fram till på fredag
så blir det massa plugg.  Förhoppningsvis kommer jag kunna sitta i köket 
samtidigt som jag pluggar. Titta ut genom fönstren på den stora fina gröna 
parken och alla små barn som springer runt, dricka en kopp kaffe och plugga. 

Nu börjar min fantasi ta slut och jag vet inte mer vad jag ska skriva. Jag tar och
uppdaterar bloggen ikväll när jag är på plats.

Ha det så länge!

May the force be with me