Monthly Archives: September 2014

Östersund dag 3

Då har jag flyttat till Östersund. Det känns lite ovant, men faktiskt otroligt mycket bättre än vad jag väntade mig. Det kommer ta en evighet att få ordning på lägenheten och alla mina kartonger jag har, men det är en petitess. Det finns de som har det värre. Jag har en jättefin lägenhet, jobb och snart många nya vänner också. Det kommer bli jättebra det här!

Det är klart att jag saknar syster, mormor och vännerna i Umeå. Men ibland måste man röra på sig. Nu när jag fick ett riktigt bra jobb så hoppas jag att det var rätt beslut. Umeå finns kvar. Alla som jag håller nära är mer än välkomna att hälsa på mig.

Igår var det den 28e september och världens bästa mormor fyllde år. Tyvärr kunde jag inte vara på plats och fira henne. Men jag ringde henne igår iaf. Jag och min syster var till henne för ett par veckor sedan och firade henne i förväg också. Vi syskon (och kusiner då) har världens bästa mormor. Finns ingen som är så fin som henne. Hon har ett hjärta av guld och är otroligt smart. Sen så är hon söt också =) Kortet nedan tog jag förra året när vi var och firade henne.

Mormor

Nä, vet ni vad?
Nu måste jag ta en dusch och utforska stan lite. Ska iväg till bowlinghallen och prata lite skit med dem hade jag tänkt.
So long, my darlings!

20100921

Söndagen flög liksom förbi. Har haft en otroligt trevlig sista söndag i Umeå. Råkade bli så att jag sov över hos en kompis natten till söndagen och vi umgicks hela dagen. Vi var med varandra från ~15 på lördagen till ca 19:30 på söndagen. Och vi blev inte less på varandra. Hur awesome är inte det?

Jag har förträngt att jag faktiskt flyttar snart. Men nu börjar det bli väldigt påtagligt. Har träffat de flesta av mina vänner här för sista gången innan jag flyttar. Jag är verkligen lyckligt lottad som har så fina vänner omkring mig. Kunde inte ens drömma om att såna fina vänner vill vara just M I N vän. 20-åriga jag hade verkligen inte trott på 26-åriga mig om jag hade berättat hur jag lever idag. Usch. Börjar nästan gråta. Har jag verkligen förtjänat detta? Ja. Jag kan faktiskt tro på att jag har det. Tack alla ni som finns vid min sida, ni betyder massor!

Det finns så många jag skulle vilja träffa en sista gång innan jag flyttar, för att kunna säga hej då på riktigt. Har blivit så abrupt nu på slutet.
Ska försöka klämma in de viktigaste på torsdag. Ska nämligen resa iväg idag måndag och kommer tillbaka på torsdag. Tidigt på fredag åker jag och min far hem till Östersund och lämnar Umeå bakom mig.
Oj vad det känns overkligt!

Just ja. Rubriken på detta inlägg kan tänkas vara fel, men det är det inte. Tänkte egentligen skriva om att det, denna söndag, var exakt 4 år sedan jag skrevs in på arbetsförmedlingen (för andra gången). Jag har alltså varit arbetslös i fyra (!) år. Visserligen med ett jobb nu senaste 6 månaderna, men via af och inget “riktigt” jobb. Men nu, NU! Nu ska jag flytta och börja nytt jobb, träffa nya vänner och börja bli en bättre Therese. Jag är både livrädd, nervös, spänd, rädd, glad, förväntansfull och sprallig över allt detta. Hur ska det sluta?
Alltså. Jag ska flytta. Jag ska skaffa nya rutiner. Nya mål. Nytt liv. Det här är spännande men nervöst. Ojoj!

Jag tror jag måste sova lite nu. Har svårt att slappna av dock. Det är så mycket som händer.

*going in to la la land*

God natt mina fina vänner! ❤

De högsta

De som älskar är heligare än de är älskade
De som går sönder är starkare än de okrossbara
De som misslyckas har alltid försökt
De som utsätter sig har inte tappat tron
De som gråter har något att begråta
De som får betala priset är de som blir ihågkomna – om än oavlönat
De som älskar har alltid rätt

Livet, universum och allting

Livet kan ändras ganska radikalt under en relativt kort period. Idag är det 17e september 2014. För snart 4 år sedan, den 21a september 2010, skrev jag in mig som arbetslös på Arbetsförmedlingen. Vad har jag gjort under dessa år då? Jag har skickat in 44 blanketter till försäkringskassan – 1 per månad. Antalet blanketter som skickats mellan mig och arbetsförmedlingen går inte att räkna ut. Inte heller antal möten jag varit på. De flesta utan att de gett något alls.

Jag har slitits mellan regler och förordningar som alla handläggare måste rätta sig efter. Jobbgarantin för unga som ledde till JOB’en (Jobb och utvecklingsgarantin). JOB’en består av Fas 1, Fas 2 och Fas 3 (som våra kära politiker har ändrat till sysselsättningsfasen då just namnet Fas 3 gav dåliga vibbar). Jag har fått skit efter skit efter skit från alla myndigheter (FK, Soc, AF) för det är ju såklart mitt eget fel att jag är usel och inte kan få jobb…
Att jag sedan har velat studera under denna tid, för att kunna ta vara på tiden jag annars bara sitter hemma och gör “ingenting” (typ söka jobb och allt det). Men nej, kombinera studier med arbetslöshet gick inte för sig. Jag var ju tvungen att vara tillgänglig för arbetsmarknaden 8-17 varje vardag. Att studera på distans och halvtid (dvs kvällar och helger) utan CSN-lån/CSN-bidrag fick jag inte heller göra. Eller nja.. Det är en sanning med modifikation. Jag hade kunnat göra det, men då får jag inte berätta det för någon på arbetsförmedlingen då det är typ olagligt. Men att hymla med det gick bra, enligt flera handläggare. Vilket i sig låter ju väldigt konstigt. Men, det var det jag fick veta.
Skulle det vara så att jag studerade utan deras vetskap och de sedan skulle upptäcka det skulle jag bli återbetalningsskyldig (aktivitetsersättning från FK). Så det vågade jag ju inte alls göra. Det är aldrig kul att bli återbetalningsskyldig.

Så där stod jag, utan jobb, utan utbildning och inget körkort. Fick inte göra nånting för att öka mina chanser till jobb. Och så var det i nästan 3,5 år. Visst, jag har haft X antal praktikplatser men ingen har lett till något jobb. Det är ju billigare för företagen att ta in arbetslösa, en åt gången för att sen byta ut dom till en ny när 6 månader har gått. För det är ju så man gör, om man enbart tänker på ekonomin. Kvalitén på utfört arbete är tydligen alla villiga att strunta i.

I mars i år började min situation lite smått förändras. Den 31a mars började jag på en Fas3-plats (förlåt; sysselsättnings-plats). Två dagar senare, den 2a april, hade jag en arbetsintervju (vet inte hur många såna jag har varit på heller, men det är många) på Viva Resurs. Jag var inte kvar länge på denna Fas3-plats, utan fredagen samma vecka (4e april) var min sista dag. Måndagen därpå började jag praktik på Viva Resurs Café Bistro. Den praktiken tog slut 17e april och den 22a april var min första arbetsdag som anställd. Fortfarande inget riktigt jobb, egentligen. Det var ju en SAS-anställning (som du kan läsa om HÄR) som innebar att jag inte hade rätt till A-kassa, uppsägningstiden var enbart 1 dag och lönen gick absolut inte att diskutera. Men det var ett jobb! Och det är bättre än inget.

Sen blev jag kallad till en helt annan intervju i slutet av juli månad. Denna gång till ett företag i Stugun, 5 mil väster om Östersund. Vid detta tillfälle tänkte jag att jag inte har något att förlora, så jag åkte iväg på intervjun. Det är något jag är väldigt tacksam över. För nu sitter jag här hemma i Umeå. Jag har semester för första gången nånsin, betald. Jag har sagt upp mig på mitt nuvarande jobb på Café Bistro för att jag fick jobbet i Stugun. Jag flyttar till Östersund fredag nästa vecka. Känner inte en enda människa där borta, men det struntar jag i. Har fått ett riktigt jobb med riktig lön och kollektivavtal och allt sånt där bra. Det är självklart provanställning på 6 mån, men så länge jag sköter mig den tiden har jag jobb i ytterligare minst 2,5 år.

Hoppas verkligen att detta är vändpunkten för mig. Jag har kämpat i fyra år för att något liknande detta skulle hända och nu när det har det hoppas jag att det är varit värt allt skit och slit jag fått stå ut med. Jag ska verkligen göra mitt bästa för att detta ska bli den bästa tiden i mitt liv.

Jag kommer hålla tummarna för mig själv. Ni behöver absolut inte göra det, för jag klarar mig själv. Men om ni är åtminstone lite glad för min skull så uppskattar jag det.

Från att ha gått från att må otroligt dåligt i så många många år till att ha kommit dit jag är idag. Jag är stolt över mig själv. Skiter i vad andra tycker och tänker om mig. Jag vet att jag är bra! Ni som sitter och kastar skit på andra – Ni tjänar ingenting på det! Det är ni själva som kommer gå som förlorare ur detta. Vi på andra sidan blir starkare än ni någonsin kommer att bli själva – Det är vi som vinner.
Det är vi som har vunnit!