Category Archives: Tankar och åsikter

2015/10/03

Det har gått ett helt år sedan min underbara mormor lämnade denna jord.
Jag har varit utan min bästa vän i 365 dagar. 365 dagar fyllda med saknad och ångest. Ångest för att jag inte umgicks och pratade med henne mer än vad jag gjorde.

Den 3e oktober 2015 var jag i Sundsvall och spelade bowlingmatch. När matchen var klar hade jag flera missade samtal och meddelanden på telefonen. Magkänslan var åt helvete. Den känslan visade sig stämma. Fan!

Det är så mycket jag skulle vilja prata med mormor om. Och så mycket jag skulle vilja fråga henne om.
Tips och råd inför lägenhetsköpet jag gjorde i november. Om min “fästman”, som hon skulle kalla honom, som jag träffade vid julen förra året. Vill prata med henne om resan jag och min “fästman” gjorde till Trondheim. Första gången jag nånsin varit där, men kände igen så mycket tack vare de berättelser jag har hört från henne.

Att åka till Umeå utan att kunna besöka henne, prata med henne och krama om henne gör så jävla ont inom mig. Hon saknas mig!
Vet inte vad jag skall göra utan henne. Det är så många gånger jag plockat upp telefonen för att slå henne en signal, men i sista stund varit tvungen att lägga ner telefonen. Hon kommer inte att svara. Hon kommer aldrig mer svara mig. Kommer aldrig mer få höra hennes röst. Aldrig mer kunna skratta med henne, ta en kaffe på stan, prata politik, besöka biblioteket… Fan vad jag saknar henne!

varldens-finaste-mormor

Mitt hjärta är trasigt, mitt hjärta kommer aldrig bli helt igen.

Livet är orättvist!

Advertisements

20100921

Söndagen flög liksom förbi. Har haft en otroligt trevlig sista söndag i Umeå. Råkade bli så att jag sov över hos en kompis natten till söndagen och vi umgicks hela dagen. Vi var med varandra från ~15 på lördagen till ca 19:30 på söndagen. Och vi blev inte less på varandra. Hur awesome är inte det?

Jag har förträngt att jag faktiskt flyttar snart. Men nu börjar det bli väldigt påtagligt. Har träffat de flesta av mina vänner här för sista gången innan jag flyttar. Jag är verkligen lyckligt lottad som har så fina vänner omkring mig. Kunde inte ens drömma om att såna fina vänner vill vara just M I N vän. 20-åriga jag hade verkligen inte trott på 26-åriga mig om jag hade berättat hur jag lever idag. Usch. Börjar nästan gråta. Har jag verkligen förtjänat detta? Ja. Jag kan faktiskt tro på att jag har det. Tack alla ni som finns vid min sida, ni betyder massor!

Det finns så många jag skulle vilja träffa en sista gång innan jag flyttar, för att kunna säga hej då på riktigt. Har blivit så abrupt nu på slutet.
Ska försöka klämma in de viktigaste på torsdag. Ska nämligen resa iväg idag måndag och kommer tillbaka på torsdag. Tidigt på fredag åker jag och min far hem till Östersund och lämnar Umeå bakom mig.
Oj vad det känns overkligt!

Just ja. Rubriken på detta inlägg kan tänkas vara fel, men det är det inte. Tänkte egentligen skriva om att det, denna söndag, var exakt 4 år sedan jag skrevs in på arbetsförmedlingen (för andra gången). Jag har alltså varit arbetslös i fyra (!) år. Visserligen med ett jobb nu senaste 6 månaderna, men via af och inget “riktigt” jobb. Men nu, NU! Nu ska jag flytta och börja nytt jobb, träffa nya vänner och börja bli en bättre Therese. Jag är både livrädd, nervös, spänd, rädd, glad, förväntansfull och sprallig över allt detta. Hur ska det sluta?
Alltså. Jag ska flytta. Jag ska skaffa nya rutiner. Nya mål. Nytt liv. Det här är spännande men nervöst. Ojoj!

Jag tror jag måste sova lite nu. Har svårt att slappna av dock. Det är så mycket som händer.

*going in to la la land*

God natt mina fina vänner! ❤

Livet, universum och allting

Livet kan ändras ganska radikalt under en relativt kort period. Idag är det 17e september 2014. För snart 4 år sedan, den 21a september 2010, skrev jag in mig som arbetslös på Arbetsförmedlingen. Vad har jag gjort under dessa år då? Jag har skickat in 44 blanketter till försäkringskassan – 1 per månad. Antalet blanketter som skickats mellan mig och arbetsförmedlingen går inte att räkna ut. Inte heller antal möten jag varit på. De flesta utan att de gett något alls.

Jag har slitits mellan regler och förordningar som alla handläggare måste rätta sig efter. Jobbgarantin för unga som ledde till JOB’en (Jobb och utvecklingsgarantin). JOB’en består av Fas 1, Fas 2 och Fas 3 (som våra kära politiker har ändrat till sysselsättningsfasen då just namnet Fas 3 gav dåliga vibbar). Jag har fått skit efter skit efter skit från alla myndigheter (FK, Soc, AF) för det är ju såklart mitt eget fel att jag är usel och inte kan få jobb…
Att jag sedan har velat studera under denna tid, för att kunna ta vara på tiden jag annars bara sitter hemma och gör “ingenting” (typ söka jobb och allt det). Men nej, kombinera studier med arbetslöshet gick inte för sig. Jag var ju tvungen att vara tillgänglig för arbetsmarknaden 8-17 varje vardag. Att studera på distans och halvtid (dvs kvällar och helger) utan CSN-lån/CSN-bidrag fick jag inte heller göra. Eller nja.. Det är en sanning med modifikation. Jag hade kunnat göra det, men då får jag inte berätta det för någon på arbetsförmedlingen då det är typ olagligt. Men att hymla med det gick bra, enligt flera handläggare. Vilket i sig låter ju väldigt konstigt. Men, det var det jag fick veta.
Skulle det vara så att jag studerade utan deras vetskap och de sedan skulle upptäcka det skulle jag bli återbetalningsskyldig (aktivitetsersättning från FK). Så det vågade jag ju inte alls göra. Det är aldrig kul att bli återbetalningsskyldig.

Så där stod jag, utan jobb, utan utbildning och inget körkort. Fick inte göra nånting för att öka mina chanser till jobb. Och så var det i nästan 3,5 år. Visst, jag har haft X antal praktikplatser men ingen har lett till något jobb. Det är ju billigare för företagen att ta in arbetslösa, en åt gången för att sen byta ut dom till en ny när 6 månader har gått. För det är ju så man gör, om man enbart tänker på ekonomin. Kvalitén på utfört arbete är tydligen alla villiga att strunta i.

I mars i år började min situation lite smått förändras. Den 31a mars började jag på en Fas3-plats (förlåt; sysselsättnings-plats). Två dagar senare, den 2a april, hade jag en arbetsintervju (vet inte hur många såna jag har varit på heller, men det är många) på Viva Resurs. Jag var inte kvar länge på denna Fas3-plats, utan fredagen samma vecka (4e april) var min sista dag. Måndagen därpå började jag praktik på Viva Resurs Café Bistro. Den praktiken tog slut 17e april och den 22a april var min första arbetsdag som anställd. Fortfarande inget riktigt jobb, egentligen. Det var ju en SAS-anställning (som du kan läsa om HÄR) som innebar att jag inte hade rätt till A-kassa, uppsägningstiden var enbart 1 dag och lönen gick absolut inte att diskutera. Men det var ett jobb! Och det är bättre än inget.

Sen blev jag kallad till en helt annan intervju i slutet av juli månad. Denna gång till ett företag i Stugun, 5 mil väster om Östersund. Vid detta tillfälle tänkte jag att jag inte har något att förlora, så jag åkte iväg på intervjun. Det är något jag är väldigt tacksam över. För nu sitter jag här hemma i Umeå. Jag har semester för första gången nånsin, betald. Jag har sagt upp mig på mitt nuvarande jobb på Café Bistro för att jag fick jobbet i Stugun. Jag flyttar till Östersund fredag nästa vecka. Känner inte en enda människa där borta, men det struntar jag i. Har fått ett riktigt jobb med riktig lön och kollektivavtal och allt sånt där bra. Det är självklart provanställning på 6 mån, men så länge jag sköter mig den tiden har jag jobb i ytterligare minst 2,5 år.

Hoppas verkligen att detta är vändpunkten för mig. Jag har kämpat i fyra år för att något liknande detta skulle hända och nu när det har det hoppas jag att det är varit värt allt skit och slit jag fått stå ut med. Jag ska verkligen göra mitt bästa för att detta ska bli den bästa tiden i mitt liv.

Jag kommer hålla tummarna för mig själv. Ni behöver absolut inte göra det, för jag klarar mig själv. Men om ni är åtminstone lite glad för min skull så uppskattar jag det.

Från att ha gått från att må otroligt dåligt i så många många år till att ha kommit dit jag är idag. Jag är stolt över mig själv. Skiter i vad andra tycker och tänker om mig. Jag vet att jag är bra! Ni som sitter och kastar skit på andra – Ni tjänar ingenting på det! Det är ni själva som kommer gå som förlorare ur detta. Vi på andra sidan blir starkare än ni någonsin kommer att bli själva – Det är vi som vinner.
Det är vi som har vunnit!

Partiledardebatt

Ikväll var det 2 timmar med debatt mellan partiledarna i Agenda på Svt2 med uppehåll för nyheterna. Oj vad mycket skit som sades kan jag säga. Alla skyller på nånting så fort det kommer upp något negativt. Då menar jag inte bara Reinfeldt som skyller ifrån sig, nej ALLA gjorde det minst en gång var.

Första delen hittar ni här
http://www.svtplay.se/video/1991603/4-5-partiledardebatt-del-1
Andra delen hittar ni här
http://www.svtplay.se/video/2018411/4-5-partiledardebatt-del-2

De ämnen som diskuterades ikväll var;
* Försvaret
* Öppna gränser
* Arbetslösheten
* Skola
* Vård och omsorg
* Miljö

Jag orkar inte gå igenom vad respektive partiledare sa i respektive fråga. Men jag är öppen med mina åsikter och jag står för varenda en. Jag kan inte säga att jag tillhör ett visst parti, för det gör jag inte. Det finns saker i var och ett av partierna jag kan hålla med om. Vilka jag röstar på bestämmer jag mig i ett senare skede. Men! Mina tankar kring dessa ämnen då?
Jo, såhär tycker jag;

Försvaret
Tänk på miljön! Bli inte som USA, snälla! Klart vi ska ha resurser så vi klarar av eventuella motgångar. Men vi ska inte överdriva! Man löser inte allt med våld. Jag säger NEJ till NATO. Hoppas resten av Sverige också gör det.
Det finns bättre saker att lägga pengarna på.

Öppna gränser
Här är jag lite kluven. Personligen tycker jag nog att Sverige är för snälla och alldeles för många utnyttjar systemet. Visst är det bra att vi välkomnar folk som har det svårt i hemlandet och inte kan överleva där. Men till följd av att vi är så välkomnande så har många fler kommit till vårat land bland annat för att det är lättare att få jobb hos oss. Det har gjort det mycket svårare för “vårat eget folk” att komma ut i arbetslivet. Begränsa invandringen till dess att vi fått våra egna invånare på fötterna.

Arbetslöshet
Det här är väl punkten jag kan snacka alla less på. Här har jag många tankar och åsikter. Håll i er!
Fler är i sysselsättning, visst. Men det innebär inte att det är bättre för det. I sysselsättningsfasen (den som tidigare hette Fas 3) befinner sig människor som slavar sig fram. Folk tvingas hit, till arbetsplatser som utnyttjar gratis arbetskraft. Många, jag vågar nog säga majoriteten, gör 40-timmarsveckor till ingen lön alls. De gör samma jobb som “en vanlig anställd” bara det att han/hon inte får betalt för det. Man hamnar i Fas 3 när man har varit arbetslös en längre tid. I början av sin tid i Fas 3 (när man har plågat sig igenom både Fas 1 och Fas 2) har man en minimal ersättning, om ens någon, från Försäkringskassan. Det räcker sällan till ens hyran, så nästan alla måste vända sig till socialtjänsten för ekonomisk hjälp så man inte hamnar på gatan. Om man har otur och är kvar i Fas 3 en längre tid så straffas man ekonomiskt och ekonomiska hjälpen från Försäkringskassan upphör helt. Då måste man vända sig till socialtjänsten för att få hjälp därifrån, till 100%. Alltså, man jobbar 40 timmar i veckan men måste ändå vända sig till socialtjänsten för att man inte har råd att klara sig själv annars. Är inte det slaveri så vet inte jag…
Var någonstans i vårat samhälle är detta bra? Är det rätt att vi svenskar ska behöva slava sig fram i samhället för att Sverige ska få bättre ekonomi?
Se istället till att vi har råd att ge dessa slavar i Fas 3 en riktig lön. Gör Fas 3-jobben till riktiga jobb! Det kan minsta sjukskrivningarna tack vare att inte lika många går runt och är deprimerade. Många arbetslösa (då även Fas 3-slavar inräknat) är idag deprimerade och har svårt att genomföra ett jobb till 100%.

När det pratades om just arbetslösheten så slog mitt hjärta lite extra för Jonas Sjöstedt. Han har själv varit en “vanlig arbetare”. Han har jobbat på Volvo och varit med om nedskärningar och arbetslöshet, vilket inte många andra politiker har (Stefan Löfven har också varit en “vanlig” människa). Jonas pratade till Reinfeldt med tårar i ögonen och sa sanningen (57min 45sek in i del 1). Hoppas att Reinfeldt lyssnade och tar till sig det Jonas sa, för det är det som är verkligheten.

Skola
– Fler och bättre resurser till skolan och lärarna.
– Satsa på eleverna som individer och inte som en grupp människor med olika behov.
– Högre lärarlöner och bättre status för läraryrket!
– Mindre klasser (eller fler lärare) så att alla elever får den hjälp de behöver.
– Tidigare betyg hjälper inte mycket. Det sätter bara en stämpel på eleven. Det man däremot skulle kunna tänka på är att börja bedöma varje enskild elev i ett tidigt skede. Låt eleverna veta i god tid hur de ligger till så att de får möjlighet att förbättra sig, om det skulle behövas, innan det är för sent. Men jag tycker inte att vi ska sätta en “dålig-elev-stämpel” på de som har det lite svårare i skolan. Det förvärrar bara!

Vård och omsorg
Här jobbar personer som verkligen förtjänar löneökning. Utan våra underbara människor som jobbar inom vården skulle Sverige dö, bokstavligt talat. Är det inte värt att satsa några kronor mer så att vi får en bättre vård i vårat samhälle? Satsa mer pengar så vi kan utveckla vården och fortsätta kunna ge fri vård till de som behöver det mest. Det ska inte bli en kostnadsfråga om man ska få vård eller ej, inte heller om man ska få BRA vård eller inte.
Här sa Jag Björklund något som fick mig att reagera:
“Om vi jämför med 2006 bara för att syna Stefan Löfvens påstående. Sverige har idag fler läkare än 2006. Sverige har fler sjuksköterskor än 2006. Sverige har fler vårdcentraler än 2006. Sverige har fler apotek än 2006.”
Jag trodde att kvalité gick före kvantitet. Men jag kan ha fel…

Miljö
Jag måste erkänna att jag är otroligt dåligt insatt i miljöfrågan. Men det är klart att vi måste satsa mer på att bevara vår miljö.
Om möjligt så bör kollektivtrafiken bli nästintill gratis så att fler har möjlighet att nyttja det systemet. Det har på senare tid blivit extremt dyrt att ta bussen/tunnelbanan och fler och fler tar istället bilen allt oftare. Det leder såklart till mer onödiga utsläpp.
Trots att vi har fler vindkraftverk i vårat land jämfört med tidigare så räcker det inte. Vindkraftverken själva täcker inte vårat energibehov som det ser ut idag. Om inte andra bättre lösningar dyker upp måste vi behålla kärnkraften.

OCH!! Usch och fy för Vattenfall!!

 

Det var mina tankar och åsikter!
Tack för mig

Det här med bloggar…

Jag sitter och funderar lite.

Varför läser man andras bloggar? Jag kan erkänna att det finns x antal bloggar jag följer slaviskt. Det är några som definitivt skriver för att provocera, ett par som skriver allmänt om vardagen, någon privatperson som jag har absolut inget med att göra, någon som det går väldigt bra för som jag är avis på… Ja, en väldig blandning helt enkelt. Varför läser jag dessa?

Läser jag bloggar för att läsa om de som har det sämre, för att mitt liv ska helt plötsligt bli lite bättre? Läser jag de överhypade bloggarna för att jag själv ska må sämre? Varför vill jag ens något av det? Vad får jag ut av det? Är det enbart tidsfördriv som påverkar mig utan att jag tänker på det? För nu när jag tänker efter, så har jag nog påverkats en hel del av det jag har läst genom åren. Det är mestadels faktiskt negativt om jag ska vara ärlig. Men ändå fortsätter jag att läsa. Jag tror att jag alltid har varit någon som söker bekräftelse på ett eller annat sätt. Detta är ett väldigt dåligt sätt då jag uppenbarligen mår sämre av det. Ja, jag vet inte varför jag läser dessa bloggar egentligen.

Varför läser just Du min blogg?
Varför läser du andras bloggar?
Vilka bloggar följer du?

Det finns så många frågor och än så länge väldigt få svar…

Supervalåret 2014

Det börja i Grekland, en tanke på rättvisa –
möjligen en utopi?
Att dela på makten så folket i trakten blev
del av en demokrati.
Millenium senare, renare lära men grunderna
kvarstår ännu.
En röst per person i hennes nation, ja den som
bestämmer är du!

Men hur ska man välja när politiker byter
och bryter mot löften.
När vänstern blir höger, när högern får röster
och östern går bättre än resten.
Och vad ska man lita på? Tweets eller pressen?
När oppositioner tar blockformationer, bensin-
stopp och punktskatt för tjocka personer.
Kommuner och landsting och NATO och netto
i plånbok och rånmord och statliga sektorn.
Och ALFA och FN och ROT:or och RUT:or
och PK och EU och lådvin och mutor, åååh!

Nu satsas riksdaler i alla kanaler, nu skriver snart
alla om allt.
Men här ska vi tala om allt centrala från
TV:n till tidningens spalt.
En hjälpande hand såväl till den som kan som till
den som inget förstår att hur det än går
(röd eller blå) är det SUPERVALÅR

September 2014

Ja, valår är det i år. Vi kommer bombas med lögner och förskönande bilder. Lika bra att försöka tänka bort allt politikerna säger i år. Ingen (vare sig det är en moderat, sosse, vänster, folkpartist…) kommer att kunna stå till 100% för vad de säger nu när väl valet är över. Läs och se allt och ta det med en nypa salt.

Det “senaste” säger att killar i skolan har det allt svårare i skolan. Visst, det kanske är sant. Men jag tror det även gäller flickor. Det jag tycker att man ska fokusera på gällande detta är att först och främst höja lärarlönerna och ge de den status de förtjänar. Sedan, när det är gjort, anställ fler speciallärare som kan hjälpa de som har det svårt i skolan. Låt den eller de personerna i klassen få den lilla extra hjälp de behöver. Inte genom att slussa alla “problem-barn” till en speciell klass, nej det är lite av mobbing – Låt dem gå kvar i sin ordinarie klass men med lite extra hjälp. Det är värt att lägga de där extra kronorna för att han eller hon ska klara av sin skolgång utan problem.

Det är mycket jag skulle kunna säga när det kommer till detta ämne. Men för tillfället nöjer jag mig med det ovan och avslutar med ett YouTube-klipp av Daniel Norberg

Ledamöter:
Välkomna till dagens debatt som kommer att
handla om den rapport vars resultat visar att
svenska pojkar i skolan har den sämsta
resultatutvecklingen någonsin sett över alla
OECD-länder. Ja, det lutar år det enligt PISA.

Ni har läst vad som hänt, de har satt det på pränt.
Att pojkar som kan läsa har minskat i procent.
De har svårt att få jobb, resultaten går ned. Ja,
kunskapen i skolan har rasat med besked.

Herr talman, om problemen som nämns i
rapporten är sanna och verkligen finns i
praktiken – Bör vi då inte avskaffa skolan totalt
för att således undgå kritiken?

Alltså om inte skolan ens fanns som instans
(Man fick lära sig själv sådär lite till mans)
Finns en chans PISA tappar all sin relevans och
kritik skulle riktas någonstans utomlands.
Eller ligger problemet i själva systemet att vår
skola jämförs med andra?

Vi kan ändra betygen i smyg så vi fullkomligt,
ja, förvillar varandra. Tänk en skala med färger
i form av figurer och axlar med vinklar och vrår.
Så en jämförelse blir för svår å förstå och först då
har vi gömt våra spår

Eh, då måste jag fråga;
Betygen är låga och läskunnigheten försämras.
Om vi då inte minns att det finns ett problem, hur
ska då den här trenden förändras?
Här står unga personer med högre visioner än
A-kassa, soc eller plattan. Och det enda ni gör är
att vrida på siffror och sopa problem under mattan!
Men! Tar vi till oss kritiken, förmår politiken att
enas så kan vi nog visa att Sverige kan bli vad vi
var och kliva av det sluttande planet i PISA.

Protected: Censurerat

This content is password protected. To view it please enter your password below:

My world, my universe

Questions I always ask myself is who, how, when and why.
Questions that rarely gets any answers.
Day in and day out I live in an other world, sometimes even in an other universe.
Now and then I can feel someone’s hand on my shoulder, trying to get my attention. Trying to get both of my feet back on the ground.
But I am who I am. I am the one that right now lives in a fantasy world. A world that isn’t always that positive one where I float on pink clouds. No, a world similar to Tellus, but in my own way.
I am who I am and right now I have chosen this way of living. Living in my own little world by myself.

På resande fot

Jag befinner mig mitt i den snötäckta skogen. Färdas i etthundrasextiofyra knyck. Klockan är just nu tolv och femtiofyra. Här kommer jag vara i etthundratrettioen minuter till.

Framför mig sitter en kvinna i fyrtioårsåldern kanske. Bredvid henne och lite överallt annars sitter/står/ligger en liten kille på två-tre år, tror jag. Till höger om mig sitter, vad jag tror, lillkillens far samt kvinnans sambo/man. De känns lite halvdryga. De låter killen klättra och leva om. Och de ska sitta här lika länge som mig.
Men! Det är samtidigt en del av charmen. Jag gillar att vara på resande fot. Man vet aldrig vilka man hamnar vid. Man vet aldrig vad som kommer hända innan man har nått sin slutdestination.

Jag gillar att befinna mig mitt i stressen på Stockholms central. Se folk stressa. Höra svordomar. Höra många olika språk. Även om jag själv är lite halvstressad och vill komma fram i tid så gillar jag det. Just då blir jag sur om folk är i vägen. Men nu såhär i efterhand, en timme senare, så är allt negativt bortglömt och jag blir glad när jag tänker på det.
Hade jag kunnat hade jag gärna suttit på ett café där i flera timmar och bara titta och tjuvlyssna på folk. Och helst ensam. Vore härligt!

Jag gillar att resa. Vill resa hela tiden. Gärna utomlands också. Vill vara den som står där, helt förvirrad och fattar inte vad jag gör, varför jag gör det eller var jag ska.

Jag vill ha pengar. Jag vill ut och resa. Jag vill ha mer pengar. Jag vill mycket. Jag vill omöjliga saker.

Jag drömmer, och det är gratis.

Nu är klockan tretton och tio. Cirka etthundrafemton minuter kvar. Nu ska jag ägna mig åt något annat. Vad det är vet jag inte. Det märker jag.

Hej!