Blog Archives

Sluta nån jävla gång!

Hittade en krönika av Jenny Strömstedt. Ni hittar den här
Sedan hittade jag ett öppet svar till Jenny från 90-talisten Emilia här som jag håller med om till 110%

Jag blir så jävla irriterad på folk som säger “men skaffa ett jobb istället för att tycka synd om dig själv”.
Det är inte så lätt alls. Det är olika svårt beroende på var man bor, såklart. Sluta be oss arbetslösa skaffa ett jobb. Många av oss kämpar arslet av oss utan att få nånting tillbaka. Vi är inte lata. Vi är bara less på att bli nedvärderade hela tiden för att vi inte har jobb. Ni vet inte varför vi är arbetslösa. Så fråga oss personligen innan ni kritiserar oss och tar för givet att vi sitter hemma och latar oss och lever på bidrag.

Advertisements

På resande fot

Jag befinner mig mitt i den snötäckta skogen. Färdas i etthundrasextiofyra knyck. Klockan är just nu tolv och femtiofyra. Här kommer jag vara i etthundratrettioen minuter till.

Framför mig sitter en kvinna i fyrtioårsåldern kanske. Bredvid henne och lite överallt annars sitter/står/ligger en liten kille på två-tre år, tror jag. Till höger om mig sitter, vad jag tror, lillkillens far samt kvinnans sambo/man. De känns lite halvdryga. De låter killen klättra och leva om. Och de ska sitta här lika länge som mig.
Men! Det är samtidigt en del av charmen. Jag gillar att vara på resande fot. Man vet aldrig vilka man hamnar vid. Man vet aldrig vad som kommer hända innan man har nått sin slutdestination.

Jag gillar att befinna mig mitt i stressen på Stockholms central. Se folk stressa. Höra svordomar. Höra många olika språk. Även om jag själv är lite halvstressad och vill komma fram i tid så gillar jag det. Just då blir jag sur om folk är i vägen. Men nu såhär i efterhand, en timme senare, så är allt negativt bortglömt och jag blir glad när jag tänker på det.
Hade jag kunnat hade jag gärna suttit på ett café där i flera timmar och bara titta och tjuvlyssna på folk. Och helst ensam. Vore härligt!

Jag gillar att resa. Vill resa hela tiden. Gärna utomlands också. Vill vara den som står där, helt förvirrad och fattar inte vad jag gör, varför jag gör det eller var jag ska.

Jag vill ha pengar. Jag vill ut och resa. Jag vill ha mer pengar. Jag vill mycket. Jag vill omöjliga saker.

Jag drömmer, och det är gratis.

Nu är klockan tretton och tio. Cirka etthundrafemton minuter kvar. Nu ska jag ägna mig åt något annat. Vad det är vet jag inte. Det märker jag.

Hej!