Blog Archives

På resande fot

Jag befinner mig mitt i den snötäckta skogen. Färdas i etthundrasextiofyra knyck. Klockan är just nu tolv och femtiofyra. Här kommer jag vara i etthundratrettioen minuter till.

Framför mig sitter en kvinna i fyrtioårsåldern kanske. Bredvid henne och lite överallt annars sitter/står/ligger en liten kille på två-tre år, tror jag. Till höger om mig sitter, vad jag tror, lillkillens far samt kvinnans sambo/man. De känns lite halvdryga. De låter killen klättra och leva om. Och de ska sitta här lika länge som mig.
Men! Det är samtidigt en del av charmen. Jag gillar att vara på resande fot. Man vet aldrig vilka man hamnar vid. Man vet aldrig vad som kommer hända innan man har nått sin slutdestination.

Jag gillar att befinna mig mitt i stressen på Stockholms central. Se folk stressa. Höra svordomar. Höra många olika språk. Även om jag själv är lite halvstressad och vill komma fram i tid så gillar jag det. Just då blir jag sur om folk är i vägen. Men nu såhär i efterhand, en timme senare, så är allt negativt bortglömt och jag blir glad när jag tänker på det.
Hade jag kunnat hade jag gärna suttit på ett café där i flera timmar och bara titta och tjuvlyssna på folk. Och helst ensam. Vore härligt!

Jag gillar att resa. Vill resa hela tiden. Gärna utomlands också. Vill vara den som står där, helt förvirrad och fattar inte vad jag gör, varför jag gör det eller var jag ska.

Jag vill ha pengar. Jag vill ut och resa. Jag vill ha mer pengar. Jag vill mycket. Jag vill omöjliga saker.

Jag drömmer, och det är gratis.

Nu är klockan tretton och tio. Cirka etthundrafemton minuter kvar. Nu ska jag ägna mig åt något annat. Vad det är vet jag inte. Det märker jag.

Hej!

Advertisements

Glädje, lycka och stolthet

Det är så svårt att sätta ord på känslor ibland. Idag är en sån gång. Men jag vill ändå blogga, så jag får ge det ett försök.

Jag är så otroligt glad och stolt. Jag tänker tillbaka till lördagen som var. Eller det började egentligen på fredagsmorgonen. Klockan 07:58 på fredagsmorgonen den 25e januari, fick jag ett sms jag aldrig kommer glömma bort. Det var från min lillebrors flickvän tillika en underbar vän till mig. Jag var inte riktigt säker på att det som stod i sms:et var sant så vi skickade några sms fram och tillbaka innan jag insåg att hon talade sanning. Ok, tänkte jag. Fan vad kul och oväntat. Meeen, vad ska jag göra nu? Jag ringde till min mor för att prata med henne. Ringde min far och pratade med honom också.

Runt lunch åkte jag till min systers jobb och umgicks med henne. Svårt att inte prata om sms:et jag fick. Men jag lyckades hålla mig. Klockan närmade sig hemfärd för min del. När jag kom hem hängde jag upp tvätt i torkskåpet. Skulle ju packa inför tågresan jag skulle göra dagen efter, klockan 15, ner mot södra Sverige. Hade lite smått panik med tanke på att tvätten inte skulle vara torr förrän vid 20 på kvällen.

Under tiden jag hängde upp tvätten fick jag ett sms av min syster som fortfarande var på sitt jobb. “Åker du 9.12-tåget i morgon?”. Det diskuterades fram och tillbaka under eftermiddagen om jag skulle ta ett tidigare tåg och stanna i Gävle över dagen, med tanke på sms:et jag fick av min brors flickvän på morgonen. Men jag hade inte pratat med Maria om det, så jag var lite osäker på vad jag skulle säga. Så jag frågade “Kanske… Hur vet du det?” Och till svar fick jag “Robin ringde :)”. Phew! tänkte jag, äntligen behöver jag inte hålla tyst om det inför henne. Nu började kaoset kan jag väl kalla det. Jag ringde mamma, ringde sedan pappa, var tvungen att även ringa Maria. Sedan ringde jag tillbaka till mamma. Till slut, efter många om och men så hade jag köpt en ny tågbiljett. Och jag skulle även få sällskap på tåget ner till Gävle av Maria. Så båda systrarna från norr skulle spendera lördagen i Gävle. Lycka!!!

Panikpackningen blev ÄNNU MER panik. Men det gick bra tillslut. Tror jag. När jag hade packat klart gick jag till Maria och hennes sambo för att se ett avsnitt av Dr Who. Det var lite svårt att fokusera på serien med allt det andra i huvudet.

Dagen efter gick jag upp klockan 07:00. Smått förvirrad och frusen (hade satt alla elementen på ca 12°C eftersom jag ska vara borta i tre veckor) Jag såg till att jag hade allt packat, jag var klar för avfärd. Klar för att göra något helt oväntat men ack så underbart härligt. Mötte upp Maria på busshållplatsen ca 07:50. Tåget skulle ju gå 09:12, så vi hade gott om tid på oss när vi väl kom till stan. Vi gick till Sibylla-kiosken på busstationen och köpte oss varsin tidning och nån dricka. Sedan väntade vi på vårat tåg inne på centralstationen. Och tro’t eller ej, men tåget var en halvtimme tidig! Det händer ju aldrig. Vi satte oss mittemot varandra med ett bord mellan oss. Ingen av oss hade någon av platserna, men enligt konduktören var dessa två platser lediga fram till Gävle vilket passade oss perfekt.

Vi försökte så gott vi kunde att lösa melodikrysset också. Men med kasst Internet och tunnlar lite här och var som störde så gick det inte 100% felfritt. Men men, kul var det ändå. De första timmarna var helt okej ändå på tåget, men när klockan närmade sig 12-13 så var båda trötta. Tiden gick trots det ganska fort och vi kom fram till Gävle i tid. Kors i taket!

Vi blev hämtade av syster Sandra och mammas sambo Curt. Åkte runt och gjorde lite ärenden innan vi hamnade i kaoset hemma i pappas lägenhet. Där sprang alla runt som yra höns. Svårt att få saker gjorda när alla är förvirrade och stressade. Lägenheten tömdes på några människor och det blev lite lugnare. Jag och Maria var ensamma ett tag. Då kunde vi slappna av lite, innan vår skjuts kom. Vi åkte in till stan, parkerade i p-hus mitt i stan och promenerade till Rådhuset. När vi hade stått där i ca tio minuter anlände några fler. Och efter kanske fem minuter till pratar en i gänget i telefon med brodern och vi insåg att vi var vid fel ställe. Det var stadshuset vi skulle till. Som tur är så ligger det bara på andra sidan gatan, så vi knatar dit. Och när vi kommer dit fick jag syn på något jag inte ens kunde drömma om. Så otroligt vackra de var tillsammans, min bror och hans flickvän.

Vi gick in i stadshuset, tog hissen upp till andra våningen. Där kom kamerorna fram. Mobiler hit och mobiler dit, digitalkameror som bråkade om att få bästa bilden och även ett par systemkameror sågs bland alla blixtar. Efter fotosessionen går vi in i ett annat rum där allt, bara några minuter senare, skulle ske.

Rummet

Tack Wille! Utan dig hade detta kort aldrig tagtis.

Kamerastativen ställdes i ordning, släkten och de två vittnena (som skrev under papperna) satt samlade i stolar och soffor längs med väggen. Vigselförrättaren stod med ryggtavlan mot spegeln. Min lillebror stod till vänster och hans flickvän till höger. Nu händer det. Något som jag inte kunde ana i förväg. Något som jag unnar dessa två människor just nu, mer än några andra på denna jord. Min lillebror och hans flickvän blir Herr och Fru Baudin.

Robin och Jennie

Jag är otroligt glad över att jag fick vara med på detta bröllop. Aldrig i min vildaste fantasi trodde jag att första bröllopet jag skulle gå på skulle vara min egna lillebrors.

Min lillebrors fru Jennie är en person som jag avgudar på många sätt. Hon får min bror att lysa. Jag har aldrig sett honom så glad, lycklig och kär som han är nu. Allt tack vare dig Jennie. Att ni två har funnit varandra betyder otroligt mycket, både för er men också för vår familj. Att du Jennie nu delar vårat efternamn betyder mycket. För mig är vårat efternamn heligt, det betyder något så oerhört för mig. Jag är både stolt och glad över att du vill vara en del av oss. Du är mer än välkommen. Du är en del av oss och så hoppas jag att det kommer förbli livet ut.

Jag önskar er all lycka och välgång i livet. Ni förtjänar verkligen varandra.

I detta inlägg vill jag också tacka dig Jennie för att du vill vara min vän. Du betyder mycket!

Jag vill också tacka Simon för talet du höll under middagen. Det var väldigt fint! Tack!

Det var väl typiskt

Jaha. Det kommer ju lägligt. Jag har precis varit på tandläkarhögskolan och lagat en tand (1:7). Hatar att gå till tandläkaren. Så var det inte för ett år sedan. Men sen i somras ogillar jag sjukhusmiljön något så kopiöst mycket.

Nu sitter jag på Kahls i centralhallen och har extrem huvudvärk. Känner mig febrig och allmänt dåsig. Det bådar ju gott… NOT. Ska till södra Sverige på lördag. Vill inte sitta på tåget i nio timmar, med feber. Det är ingen höjdare.

Ska strax iväg till arbetsförmedlingen och lyssna på när de snackar i en timme. Ser inte riktigt fram emot det om jag ska vara ärlig. Men bara att gilla läget.

Detta blev ett inlägg av negativ karaktär, men jag känner att jag behöver medlidande. Kan ni skänka mig en tanke så skulle jag bli glad 🙂

Nu måste jag till Apoteket och köpa huvudvärkstabletter.

Tjo!

På tåget

Sitter på tåget till Härnösand. Sitter mittemot en kille på 6 år och hans mamma. Hur söt kille som helst, och rolig. Tror denna tågresa kommer bli bra.
Killen sa nyss: “Minns du inte det? Du är en riktig glömma-bort-nisse!”

De hade varit på en affär i Umeå och han köpte en Batman-figur i plast för 119kr.
Killen: “Jag förstår inte hur du kunde låta mig köpa den här.”

Han pekade på figurerna på baksidan:
“Den här vill jag ha. Och den. Och den. Och den!”
Mamman:
“Vad vill du inte ha?”
Killen:
“Tjej-grejer!”

Söt!

Tågresan

Sitter på tåget till Sundsvall. Shit vilket segt nät! Men ja.. Man kan ju inte klaga. Har ju gratis frukt och te/kaffe. Mums!

Jag har problem varje gång jag ska någonstans. Först var det flyget i Edinburgh. Nu var det denna resa. Jag kom till stationen 7 min innan tåget skulle gå. Har min bokningskod och skulle hämta ut den i maskinen. Men det gick inte. Bokningen ej genomförd. Nähä? Tänkte jag.. Tåget stod redan på perrongen. Så jag gick till konduktörn och sa att jag inte kunde hämta ut den. Men jag fick åka med ändå. Jag hade ju utskrift på både bokning och betalningen. Så jag hade mina bevis på att detta var min biljett. Betald och klar.

Nu ska jag nog hämta mig en kopp kaffe till. Sen ska jag plugga lite Java. Wish me luck!

May the force be with me

(just nu så såg jag att Sanna Nielsen sitter på samma tåg. Fyra säten framför mig, med ansiktet mot mig. Skoj)