Monthly Archives: November 2007

Mindervärdeskomplex

Att inte tro på sig själv, vad vore det? Det ger en enorm självförtroende. Att veta att det man gör, gör man av en anledning. Och det är bra. Man gör det bra. Man är medveten om att man gör nytta. Vad du än bestämmer dig för att göra i framtiden, så vet du att det kommer att bli bra. Det du gör nu, kommer att vara värdefullt senare i livet, om du är medveten om vad och varför du gör det.

Tror du på dig själv? Vet du att du är värd något? Vet du att du är värdefull för folk runt omkring dig?

Jag har svårt för det, men jag vet ju att det är sant. Det är svårt. Jag tror inte att jag gör någon nytta. Det känns bara som om att jag finns, för att ta upp tid och plats. Men jag vet att jag betyder mycket för folk i min omgivning. Det är händelser i livet då jag verkligen har fått känna av att jag gör nytta. Det har t.ex. varit vid begravningar jag varit på. Senast var det på morfars begravning, men även på Mikaels begravning. Jag älskar min familj mer än allt annat och skulle kunna göra vad som helst för dem. Att se de må dåligt, gråta och vara nere, gör så otroligt ont. Och att jag har varit med och kunna ta hand om dem just när det är som “värst” känns bra. Jag vet att jag har kunnat “hjälpa” de på något sätt. Men de har även hjälp mig med mycket vid sådana tillfällen.

Jag har dåligt självförtroende. Börjar bli bättre. Se bara hur det var för fyra, fem år sedan.
Då mådde jag piss. Blev mobbad varje dag i skolan, det gick dåligt i ämnena, jag hade inga riktiga kompisar… Mådde verkligen dåligt. Det gick inte en enda dag då jag gick glad (på riktigt) från skolan. Jag kunde se glad ut, jag var extremt bra på att dölja mina känslor. Vilket jag är även idag. Men nu behöver jag inte hålla inne med så mycket känslor. Då var verkligen mitt självförtroende dåligt. Men tack vare lärarna (eller framförallt min mentor) på IESG i Gävle så har jag börjat bygga upp både självförtroendet och självkänslan. Nu kan jag faktiskt tro på att det folk säger till mig är sant. Får jag höra någon gång att jag ser bra ut, så vet jag att den personen menar det. Och jag tror på henne/honom. Men fortfarande tycker jag att det finns de som är mycket bättre än
mig, förutom i bowling. För där är jag bäst!! Syns dock inte på papper,
men jag vet om det själv. Och det räcker =)

Advertisements

HBT eller inte?

Varför är vissa emot homo- bi- och transpersoner? De är ju lika som alla andra, bara det att de tycker lite annorlunda. Att homosexuella äntligen får gifta sig i Sverige är jättebra, enligt mig. Men det som är dumt är att prästerna får dissa homosexuella, hur de vill, utan att kunna bli anmälda. De behöver inte viga två av samma kön om de inte känner för det. Vad är det för sätt? Det är ju helt absurt. Det är ju ungefär detsamma som att tillåta våld ute på stan. Våld förekommer ju ofta mellan personer som inte tycker om varandra. Ska man låta de bråka då? Eller…. alltså jag kanske använder mig av dåliga liknelser. Men det stämmer ju. På sätt och vis…
HTB börjar bli mer och mer accepterat. Bisexualitet är lite mer “okej” än homosexualitet. Transsexualitet kan jag dock inte uttala mig om då jag inte är så insatt i just det.
Jag tycker att det är jättebra att Pride-festivalerna som hålls runt om i världen blir uppmärksammade. På det viset får HTB-personerna mer uppmärksamhet och de blir sakta men säkert ett med de andra “vanliga” människorna.

Nej, fram med HBT och låt de vara som de är! Det är min uppfattning

Första bloggen

Jag

Denna första blogg är nog inte så intressant. Men skriver den ändå.

För er som inte känner mig kan jag berätta att jag heter Therese. Föddes på nyårsafton 1987, 14.02.
Jag bor i Umeå sedan 10e juni -07. Trivs jättebra. Bodde i Gävle tidigare i tio år. Men så fort jag gick ut gymnasiet så flyttade jag tillbaka till min födelseort. Och det var det bästa jag gjort på ett bra tag känns det som. Jag har fått många nya vänner. Som till exempel LM, Vania, Pia, Maria, Marcus och Piotten. Piotten är en mycket trevlig kille. Han är datanörd!! Yay! Använder Linux (tummen upp), han gillar mig 😉 och är mysig.

Jag spelar bowling i IFK Umeå, där lärde jag känna LM, Vania, Pia och Maria, bland andra. Utan bowling kan jag inte leva. Jag har försökt hålla upp men det sticker i mina fingrar om jag är borta från sporten under en längre tid. Det går verkligen inte att sluta. Fast det är ganska bra. Jag blir ju bättre och bättre. Och tur är väl det. För innan jag fyllt 40 så ska jag ha varit på MINST en VM-final. Det spelar egentligen ingen roll om det är individuellt eller i lag. Men till VM och finalen ska jag. Förr eller senare!

Jag jobbar på G4S som kundbokare. G4S är före detta Falck Security. Jag sitter och ringer runt till folk hela dagarna. Eller ja… Inte hela dagarna då. 4 timmar per dag, 3-4 dagar i veckan. Har inte världens bästa lön. Men trivs jättebra med de andra som jobbar här så det är ett bra jobb på det sättet.

Ja… Det var väl lite kort om mig. Bloggar sen om vad som händer i mitt liv. Och inte vem jag är. Så om ni har några frågor om mig så får ni fråga.