Category Archives: Samhället

Livet, universum och allting

Livet kan ändras ganska radikalt under en relativt kort period. Idag är det 17e september 2014. För snart 4 år sedan, den 21a september 2010, skrev jag in mig som arbetslös på Arbetsförmedlingen. Vad har jag gjort under dessa år då? Jag har skickat in 44 blanketter till försäkringskassan – 1 per månad. Antalet blanketter som skickats mellan mig och arbetsförmedlingen går inte att räkna ut. Inte heller antal möten jag varit på. De flesta utan att de gett något alls.

Jag har slitits mellan regler och förordningar som alla handläggare måste rätta sig efter. Jobbgarantin för unga som ledde till JOB’en (Jobb och utvecklingsgarantin). JOB’en består av Fas 1, Fas 2 och Fas 3 (som våra kära politiker har ändrat till sysselsättningsfasen då just namnet Fas 3 gav dåliga vibbar). Jag har fått skit efter skit efter skit från alla myndigheter (FK, Soc, AF) för det är ju såklart mitt eget fel att jag är usel och inte kan få jobb…
Att jag sedan har velat studera under denna tid, för att kunna ta vara på tiden jag annars bara sitter hemma och gör “ingenting” (typ söka jobb och allt det). Men nej, kombinera studier med arbetslöshet gick inte för sig. Jag var ju tvungen att vara tillgänglig för arbetsmarknaden 8-17 varje vardag. Att studera på distans och halvtid (dvs kvällar och helger) utan CSN-lån/CSN-bidrag fick jag inte heller göra. Eller nja.. Det är en sanning med modifikation. Jag hade kunnat göra det, men då får jag inte berätta det för någon på arbetsförmedlingen då det är typ olagligt. Men att hymla med det gick bra, enligt flera handläggare. Vilket i sig låter ju väldigt konstigt. Men, det var det jag fick veta.
Skulle det vara så att jag studerade utan deras vetskap och de sedan skulle upptäcka det skulle jag bli återbetalningsskyldig (aktivitetsersättning från FK). Så det vågade jag ju inte alls göra. Det är aldrig kul att bli återbetalningsskyldig.

Så där stod jag, utan jobb, utan utbildning och inget körkort. Fick inte göra nånting för att öka mina chanser till jobb. Och så var det i nästan 3,5 år. Visst, jag har haft X antal praktikplatser men ingen har lett till något jobb. Det är ju billigare för företagen att ta in arbetslösa, en åt gången för att sen byta ut dom till en ny när 6 månader har gått. För det är ju så man gör, om man enbart tänker på ekonomin. Kvalitén på utfört arbete är tydligen alla villiga att strunta i.

I mars i år började min situation lite smått förändras. Den 31a mars började jag på en Fas3-plats (förlåt; sysselsättnings-plats). Två dagar senare, den 2a april, hade jag en arbetsintervju (vet inte hur många såna jag har varit på heller, men det är många) på Viva Resurs. Jag var inte kvar länge på denna Fas3-plats, utan fredagen samma vecka (4e april) var min sista dag. Måndagen därpå började jag praktik på Viva Resurs Café Bistro. Den praktiken tog slut 17e april och den 22a april var min första arbetsdag som anställd. Fortfarande inget riktigt jobb, egentligen. Det var ju en SAS-anställning (som du kan läsa om HÄR) som innebar att jag inte hade rätt till A-kassa, uppsägningstiden var enbart 1 dag och lönen gick absolut inte att diskutera. Men det var ett jobb! Och det är bättre än inget.

Sen blev jag kallad till en helt annan intervju i slutet av juli månad. Denna gång till ett företag i Stugun, 5 mil väster om Östersund. Vid detta tillfälle tänkte jag att jag inte har något att förlora, så jag åkte iväg på intervjun. Det är något jag är väldigt tacksam över. För nu sitter jag här hemma i Umeå. Jag har semester för första gången nånsin, betald. Jag har sagt upp mig på mitt nuvarande jobb på Café Bistro för att jag fick jobbet i Stugun. Jag flyttar till Östersund fredag nästa vecka. Känner inte en enda människa där borta, men det struntar jag i. Har fått ett riktigt jobb med riktig lön och kollektivavtal och allt sånt där bra. Det är självklart provanställning på 6 mån, men så länge jag sköter mig den tiden har jag jobb i ytterligare minst 2,5 år.

Hoppas verkligen att detta är vändpunkten för mig. Jag har kämpat i fyra år för att något liknande detta skulle hända och nu när det har det hoppas jag att det är varit värt allt skit och slit jag fått stå ut med. Jag ska verkligen göra mitt bästa för att detta ska bli den bästa tiden i mitt liv.

Jag kommer hålla tummarna för mig själv. Ni behöver absolut inte göra det, för jag klarar mig själv. Men om ni är åtminstone lite glad för min skull så uppskattar jag det.

Från att ha gått från att må otroligt dåligt i så många många år till att ha kommit dit jag är idag. Jag är stolt över mig själv. Skiter i vad andra tycker och tänker om mig. Jag vet att jag är bra! Ni som sitter och kastar skit på andra – Ni tjänar ingenting på det! Det är ni själva som kommer gå som förlorare ur detta. Vi på andra sidan blir starkare än ni någonsin kommer att bli själva – Det är vi som vinner.
Det är vi som har vunnit!

Advertisements

Partiledardebatt

Ikväll var det 2 timmar med debatt mellan partiledarna i Agenda på Svt2 med uppehåll för nyheterna. Oj vad mycket skit som sades kan jag säga. Alla skyller på nånting så fort det kommer upp något negativt. Då menar jag inte bara Reinfeldt som skyller ifrån sig, nej ALLA gjorde det minst en gång var.

Första delen hittar ni här
http://www.svtplay.se/video/1991603/4-5-partiledardebatt-del-1
Andra delen hittar ni här
http://www.svtplay.se/video/2018411/4-5-partiledardebatt-del-2

De ämnen som diskuterades ikväll var;
* Försvaret
* Öppna gränser
* Arbetslösheten
* Skola
* Vård och omsorg
* Miljö

Jag orkar inte gå igenom vad respektive partiledare sa i respektive fråga. Men jag är öppen med mina åsikter och jag står för varenda en. Jag kan inte säga att jag tillhör ett visst parti, för det gör jag inte. Det finns saker i var och ett av partierna jag kan hålla med om. Vilka jag röstar på bestämmer jag mig i ett senare skede. Men! Mina tankar kring dessa ämnen då?
Jo, såhär tycker jag;

Försvaret
Tänk på miljön! Bli inte som USA, snälla! Klart vi ska ha resurser så vi klarar av eventuella motgångar. Men vi ska inte överdriva! Man löser inte allt med våld. Jag säger NEJ till NATO. Hoppas resten av Sverige också gör det.
Det finns bättre saker att lägga pengarna på.

Öppna gränser
Här är jag lite kluven. Personligen tycker jag nog att Sverige är för snälla och alldeles för många utnyttjar systemet. Visst är det bra att vi välkomnar folk som har det svårt i hemlandet och inte kan överleva där. Men till följd av att vi är så välkomnande så har många fler kommit till vårat land bland annat för att det är lättare att få jobb hos oss. Det har gjort det mycket svårare för “vårat eget folk” att komma ut i arbetslivet. Begränsa invandringen till dess att vi fått våra egna invånare på fötterna.

Arbetslöshet
Det här är väl punkten jag kan snacka alla less på. Här har jag många tankar och åsikter. Håll i er!
Fler är i sysselsättning, visst. Men det innebär inte att det är bättre för det. I sysselsättningsfasen (den som tidigare hette Fas 3) befinner sig människor som slavar sig fram. Folk tvingas hit, till arbetsplatser som utnyttjar gratis arbetskraft. Många, jag vågar nog säga majoriteten, gör 40-timmarsveckor till ingen lön alls. De gör samma jobb som “en vanlig anställd” bara det att han/hon inte får betalt för det. Man hamnar i Fas 3 när man har varit arbetslös en längre tid. I början av sin tid i Fas 3 (när man har plågat sig igenom både Fas 1 och Fas 2) har man en minimal ersättning, om ens någon, från Försäkringskassan. Det räcker sällan till ens hyran, så nästan alla måste vända sig till socialtjänsten för ekonomisk hjälp så man inte hamnar på gatan. Om man har otur och är kvar i Fas 3 en längre tid så straffas man ekonomiskt och ekonomiska hjälpen från Försäkringskassan upphör helt. Då måste man vända sig till socialtjänsten för att få hjälp därifrån, till 100%. Alltså, man jobbar 40 timmar i veckan men måste ändå vända sig till socialtjänsten för att man inte har råd att klara sig själv annars. Är inte det slaveri så vet inte jag…
Var någonstans i vårat samhälle är detta bra? Är det rätt att vi svenskar ska behöva slava sig fram i samhället för att Sverige ska få bättre ekonomi?
Se istället till att vi har råd att ge dessa slavar i Fas 3 en riktig lön. Gör Fas 3-jobben till riktiga jobb! Det kan minsta sjukskrivningarna tack vare att inte lika många går runt och är deprimerade. Många arbetslösa (då även Fas 3-slavar inräknat) är idag deprimerade och har svårt att genomföra ett jobb till 100%.

När det pratades om just arbetslösheten så slog mitt hjärta lite extra för Jonas Sjöstedt. Han har själv varit en “vanlig arbetare”. Han har jobbat på Volvo och varit med om nedskärningar och arbetslöshet, vilket inte många andra politiker har (Stefan Löfven har också varit en “vanlig” människa). Jonas pratade till Reinfeldt med tårar i ögonen och sa sanningen (57min 45sek in i del 1). Hoppas att Reinfeldt lyssnade och tar till sig det Jonas sa, för det är det som är verkligheten.

Skola
– Fler och bättre resurser till skolan och lärarna.
– Satsa på eleverna som individer och inte som en grupp människor med olika behov.
– Högre lärarlöner och bättre status för läraryrket!
– Mindre klasser (eller fler lärare) så att alla elever får den hjälp de behöver.
– Tidigare betyg hjälper inte mycket. Det sätter bara en stämpel på eleven. Det man däremot skulle kunna tänka på är att börja bedöma varje enskild elev i ett tidigt skede. Låt eleverna veta i god tid hur de ligger till så att de får möjlighet att förbättra sig, om det skulle behövas, innan det är för sent. Men jag tycker inte att vi ska sätta en “dålig-elev-stämpel” på de som har det lite svårare i skolan. Det förvärrar bara!

Vård och omsorg
Här jobbar personer som verkligen förtjänar löneökning. Utan våra underbara människor som jobbar inom vården skulle Sverige dö, bokstavligt talat. Är det inte värt att satsa några kronor mer så att vi får en bättre vård i vårat samhälle? Satsa mer pengar så vi kan utveckla vården och fortsätta kunna ge fri vård till de som behöver det mest. Det ska inte bli en kostnadsfråga om man ska få vård eller ej, inte heller om man ska få BRA vård eller inte.
Här sa Jag Björklund något som fick mig att reagera:
“Om vi jämför med 2006 bara för att syna Stefan Löfvens påstående. Sverige har idag fler läkare än 2006. Sverige har fler sjuksköterskor än 2006. Sverige har fler vårdcentraler än 2006. Sverige har fler apotek än 2006.”
Jag trodde att kvalité gick före kvantitet. Men jag kan ha fel…

Miljö
Jag måste erkänna att jag är otroligt dåligt insatt i miljöfrågan. Men det är klart att vi måste satsa mer på att bevara vår miljö.
Om möjligt så bör kollektivtrafiken bli nästintill gratis så att fler har möjlighet att nyttja det systemet. Det har på senare tid blivit extremt dyrt att ta bussen/tunnelbanan och fler och fler tar istället bilen allt oftare. Det leder såklart till mer onödiga utsläpp.
Trots att vi har fler vindkraftverk i vårat land jämfört med tidigare så räcker det inte. Vindkraftverken själva täcker inte vårat energibehov som det ser ut idag. Om inte andra bättre lösningar dyker upp måste vi behålla kärnkraften.

OCH!! Usch och fy för Vattenfall!!

 

Det var mina tankar och åsikter!
Tack för mig

Det här med bloggar…

Jag sitter och funderar lite.

Varför läser man andras bloggar? Jag kan erkänna att det finns x antal bloggar jag följer slaviskt. Det är några som definitivt skriver för att provocera, ett par som skriver allmänt om vardagen, någon privatperson som jag har absolut inget med att göra, någon som det går väldigt bra för som jag är avis på… Ja, en väldig blandning helt enkelt. Varför läser jag dessa?

Läser jag bloggar för att läsa om de som har det sämre, för att mitt liv ska helt plötsligt bli lite bättre? Läser jag de överhypade bloggarna för att jag själv ska må sämre? Varför vill jag ens något av det? Vad får jag ut av det? Är det enbart tidsfördriv som påverkar mig utan att jag tänker på det? För nu när jag tänker efter, så har jag nog påverkats en hel del av det jag har läst genom åren. Det är mestadels faktiskt negativt om jag ska vara ärlig. Men ändå fortsätter jag att läsa. Jag tror att jag alltid har varit någon som söker bekräftelse på ett eller annat sätt. Detta är ett väldigt dåligt sätt då jag uppenbarligen mår sämre av det. Ja, jag vet inte varför jag läser dessa bloggar egentligen.

Varför läser just Du min blogg?
Varför läser du andras bloggar?
Vilka bloggar följer du?

Det finns så många frågor och än så länge väldigt få svar…

Sluta nån jävla gång!

Hittade en krönika av Jenny Strömstedt. Ni hittar den här
Sedan hittade jag ett öppet svar till Jenny från 90-talisten Emilia här som jag håller med om till 110%

Jag blir så jävla irriterad på folk som säger “men skaffa ett jobb istället för att tycka synd om dig själv”.
Det är inte så lätt alls. Det är olika svårt beroende på var man bor, såklart. Sluta be oss arbetslösa skaffa ett jobb. Många av oss kämpar arslet av oss utan att få nånting tillbaka. Vi är inte lata. Vi är bara less på att bli nedvärderade hela tiden för att vi inte har jobb. Ni vet inte varför vi är arbetslösa. Så fråga oss personligen innan ni kritiserar oss och tar för givet att vi sitter hemma och latar oss och lever på bidrag.

Stockholm

Jag är lite förväntansfull. Snart ska jag till Stockholm på rekryteringsmässa. Jag är inte ett dugg nervös. Borde jag vara det? Förstår inte varför man ska bli nervös egentligen. Man ska ju egentligen bara visa upp sig själv och ha världens självförtroende och veta att man kommer att lyckas. Så svårt är det väl inte?

Hoppas på att den fredagen kommer förändra mitt liv till något positivt. Vill att något ska hända nu. Är less på att sitta hemma hela dagarna och söka jobb. Det känns som om att det är det enda jag har gjort i 41 månader nu. Ja, förutom att ha gått på möten på arbetsförmedlingen och fått skälla ut allt dåligt folk. Folk som inte förstår något (till och med min handläggares chefs chef, alltså högsta hönset i stan) Men det har ju inte gett nånting. Inte ens att Uppdrag Granskning kom dit (tack vare mig) har hjälpt något.

Nä, man kanske skulle ta och bli politiker istället?

Iallafall, jag ska till Stockholm i slutet av februari och det kommer bli oförglömligt!

KCT

Supervalåret 2014

Det börja i Grekland, en tanke på rättvisa –
möjligen en utopi?
Att dela på makten så folket i trakten blev
del av en demokrati.
Millenium senare, renare lära men grunderna
kvarstår ännu.
En röst per person i hennes nation, ja den som
bestämmer är du!

Men hur ska man välja när politiker byter
och bryter mot löften.
När vänstern blir höger, när högern får röster
och östern går bättre än resten.
Och vad ska man lita på? Tweets eller pressen?
När oppositioner tar blockformationer, bensin-
stopp och punktskatt för tjocka personer.
Kommuner och landsting och NATO och netto
i plånbok och rånmord och statliga sektorn.
Och ALFA och FN och ROT:or och RUT:or
och PK och EU och lådvin och mutor, åååh!

Nu satsas riksdaler i alla kanaler, nu skriver snart
alla om allt.
Men här ska vi tala om allt centrala från
TV:n till tidningens spalt.
En hjälpande hand såväl till den som kan som till
den som inget förstår att hur det än går
(röd eller blå) är det SUPERVALÅR

September 2014

Ja, valår är det i år. Vi kommer bombas med lögner och förskönande bilder. Lika bra att försöka tänka bort allt politikerna säger i år. Ingen (vare sig det är en moderat, sosse, vänster, folkpartist…) kommer att kunna stå till 100% för vad de säger nu när väl valet är över. Läs och se allt och ta det med en nypa salt.

Det “senaste” säger att killar i skolan har det allt svårare i skolan. Visst, det kanske är sant. Men jag tror det även gäller flickor. Det jag tycker att man ska fokusera på gällande detta är att först och främst höja lärarlönerna och ge de den status de förtjänar. Sedan, när det är gjort, anställ fler speciallärare som kan hjälpa de som har det svårt i skolan. Låt den eller de personerna i klassen få den lilla extra hjälp de behöver. Inte genom att slussa alla “problem-barn” till en speciell klass, nej det är lite av mobbing – Låt dem gå kvar i sin ordinarie klass men med lite extra hjälp. Det är värt att lägga de där extra kronorna för att han eller hon ska klara av sin skolgång utan problem.

Det är mycket jag skulle kunna säga när det kommer till detta ämne. Men för tillfället nöjer jag mig med det ovan och avslutar med ett YouTube-klipp av Daniel Norberg

Ledamöter:
Välkomna till dagens debatt som kommer att
handla om den rapport vars resultat visar att
svenska pojkar i skolan har den sämsta
resultatutvecklingen någonsin sett över alla
OECD-länder. Ja, det lutar år det enligt PISA.

Ni har läst vad som hänt, de har satt det på pränt.
Att pojkar som kan läsa har minskat i procent.
De har svårt att få jobb, resultaten går ned. Ja,
kunskapen i skolan har rasat med besked.

Herr talman, om problemen som nämns i
rapporten är sanna och verkligen finns i
praktiken – Bör vi då inte avskaffa skolan totalt
för att således undgå kritiken?

Alltså om inte skolan ens fanns som instans
(Man fick lära sig själv sådär lite till mans)
Finns en chans PISA tappar all sin relevans och
kritik skulle riktas någonstans utomlands.
Eller ligger problemet i själva systemet att vår
skola jämförs med andra?

Vi kan ändra betygen i smyg så vi fullkomligt,
ja, förvillar varandra. Tänk en skala med färger
i form av figurer och axlar med vinklar och vrår.
Så en jämförelse blir för svår å förstå och först då
har vi gömt våra spår

Eh, då måste jag fråga;
Betygen är låga och läskunnigheten försämras.
Om vi då inte minns att det finns ett problem, hur
ska då den här trenden förändras?
Här står unga personer med högre visioner än
A-kassa, soc eller plattan. Och det enda ni gör är
att vrida på siffror och sopa problem under mattan!
Men! Tar vi till oss kritiken, förmår politiken att
enas så kan vi nog visa att Sverige kan bli vad vi
var och kliva av det sluttande planet i PISA.

Tack för alla fina för att ni finns!

Jag är beredd på att få alla typer av kommentarer, det måste man vara om man är bloggare.

Det är något jag har funderat på länge nu. Ja, i nästan hela mitt liv sen jag började kunna tänka. Varför finns det människor som inte vill bry sig om sina medmänniskor? Varför finns det de som tycker att det enda som räknas i livet är om man lyckas själv? Utan att tänka på de andra. Ibland blir jag så besviken. Det är klart man ställer upp för andra om man kan. Man behöver inte köpa en bil och körkort till alla man känner. Men man hjälper väl till med det man kan? Kan vara en hjälpande hand vid en flytt, bjuda på mat om den personen har det knapert en tid, skjutsar hem någon för att denne inte ska behöva stå ute i kylan och vänta på en buss i 45 minuter. Räcker till och med om man bara finns till om någon behöver prata. Ska det verkligen vara så svårt? Varför är det så jävla viktigt att man ska klara sig själv hela tiden? Visst, jag håller med om att det kan vara skönt att klara sig på egen hand. Absolut! Men tänk på de andra som inte gör det, snälla!?

Jag kan ta några exempel:

Jag spelade bowling när jag bodde i Gävle. Vi skulle på bortamatch till Gotland. Vi körde i två bilar till hamnen i Nynäshamn där vi tog färjan. Jag och en till klubbmedlem skulle få hämtning så vi slapp åka till bowlinghallen för att sen åka tillbaka samma väg vi kom från. Men! Hämtningen skulle ske på en mack, istället för hemma hos mig. Från min lägenhet till macken var det 6,5 km. Så jag var ändå tvungen att fixa skjuts dit (tidigt en lördagsmorgon). Allt för att vår chaufför skulle slippa köra “in i byn”. Visst, snällt att jag slapp åka till bowlinghallen några mil bort. Men kunde de inte köra hela vägen? Att ställa upp och köra den där lilla biten extra (det var ju ändå på vägen, så skulle bara bli nån km längre för dem) hade betytt så mycket för mig trots att det hade varit en liten uppoffring för dem.

Folk som ställer upp värdesätter jag högt! Jag vet inte hur många gånger jag har fått skjuts till och från bowlinghallen sen jag flyttade till Umeå. Här uppe är 1 mil enkel väg ingenting, folk ställer mer än gärna upp på det. Och för mig betyder att jag slipper åka buss i närmare en timme per gång. Jag blir lika glad varje gång någon erbjuder sig skjuts. Förväntar mig aldrig nånting (har lärt mig att man bara blir besviken då) och just därför så blir jag extra glad när det väl händer. Tack alla som ställt upp, ni vet vilka ni är! (om ni nu läser detta dvs)

Och min familj! Oj vad jag har de att tacka till mycket. Mamma och pappa! Först och främst vill jag tacka er för att ni såg till att jag blev till. Tack för att ni har satt mig på denna jord. Jag finns här för att uppfylla ett syfte. Vilket vet jag inte ännu, men jag har ju hela livet att fundera. Tack för att ni alltid finns när jag behöver er som mest. Och det gäller inom ALLA områden. Som ett ekonomiskt stöd, psykiskt stöd, erbjuder alltid en plats att sova på om jag behöver det.
Maria, du betyder extremt mycket för mig. Bara vetskapen om att du finns nära mig… OJ, vad jag uppskattar det. Vet inte hur jag hade klarat mig i Umeå utan dig. Tack, tack, tack!! Tusen tack!!
Sandra, tack för att du ställer upp och pratar skit med mig i timtal. Tack för att du får mig att skratta när jag egentligen inte vill. Tack för att du finns!
Robin, oj vad du om någon betyder mycket. Kommer ihåg varje gång du hämtade mig när jag hade slutat förskolan. Trots att du var bara 3-4 år gick du ensam ~400 meter för att ställa dig vid räcket utanför förskolan och vänta. Så fint av dig. Att jag kommer ihåg det över 20 år senare säger väl ganska mycket? Tack för att du är lika dum och knäpp som mig ❤ Tack för att du är du!
Sen vill jag tacka Jennie, Robins fina fru. Jag vet inte om jag har sett Robin lyckligare sen du kom in i hans liv. Jag ser på honom att du betyder mycket för honom. Är det nånting jag önskar här i livet så är det att mina syskon ska må bra. Tack för att du får min lillebror att må bra. Tack också för att du varit med och sett till att Viggo har kommit till jorden. Finare människa än honom är svårt att hitta.

Sist, men absolut inte sist, vill jag tacka min underbara mormor! Finns inte tillräckligt med ord här i världen som skulle räcka för att beskriva hur mycket du betyder för mig. TACK! Tusen tack för att du är den mormor många bara kan drömma om att ha!! Jag har tur att inte ha det som en dröm, för mig är det verklighet. Tack!

Oj, detta blev jobbigare att skriva än vad jag tänkte mig. Sen jag skrev orden “Och min familj!” har jag suttit här framför datorn och grinat. Det har tagit mig lång tid att skriva detta. Jag har grinat av lycka. Lycka av att jag har så fina människor i min närhet. Det är få förunnat.

Så, det minsta jag kan be er om är att ta hand om alla fina människor ni har runt er. Ett enkelt hej, en simpel kram, kan betyda mer än ni anar!

Nu ska jag gå och torka mina glädjetårar.
Tack för mig!

Helg v. 37

Denna helg har varit bra på många sätt. Började sämre i fredags, men efter lunch blev det bara bättre.
Två möten på arbetsförnedringen där inget positivt kom fram. Hade jag kunnat hade jag struntat i af. Men nu måste jag gå där för att kunna få tak över huvudet och mat i magen.

På eftermiddagen råkade jag somna i soffan och sov några timmar.
Slapparfredag med andra ord.

Kl 23:55 kom min älskling hit för att sova över natten. Hann bara säga hej, godnatt och hejdå. När jag gick upp strax efter 8 var hon inte längre kvar. Hon och resten av laget åkte till Östersund för seriespelspremiär.

Jag löste krysset kl 10:03 med mina närmaste (och via fb-chatten med Thorenarna). Tiden fram till 15 gick otroligt sakta. Jag väntade nämligen på att klockan skulle slå 15:00 så jag kunde följa matchen via scoring online. Jävlar vilken match det blev!! Spännande in i det sista och det avgjordes i sista rutorna. Team Thorengruppen vann med 11-8. Grattis till er! Mycket bra spel. Vände från underläge till vinst. Bäst när det gäller!

Tanken var att resten av lördagen skulle jag spendera framför teven och snacks. Men när klockan närmade sig 21 så blev det bestämt att jag skulle följa med Ida och hennes sambo ut för att geocachea. Första gången i mörker och det var hur kul som helst! Bra att Idas karl är en riktig klätterapa. Utan honom hade det inte blivit lika många cacher att logga. Kom hem 2,5 timmar senare och sju cacher rikare. Det måste göras om. Men då med pannlampa. Eller vad säger du, Sergio?

Vaknade 8:30 på söndagen. Spelade lite spel på mobilen i nån halvtimme innan jag somnade om igen. Hade ställt klockan lagom till Thorenarna skulle ta sig an BK Enjoy, även det på bortaplan. Även denna match blev spännande. Vände från underläge till vinst i sista serien. Poängmässigt var det ganska lika, dessa två matcher. Matchen mot ÖBK vanns med 11-8 och totalen 6352. Matchen mot BK Enjoy vanns med 11-9 och totalen 6303.
Känns skönt att börja säsongen med två vinster som också var på bortaplan.
Nästa helg tar vi oss an BK Flash på hemmaplan.

Nu i eftermiddag passade jag även på att rösta i kyrkovalet. Min plikt som svensk medborgare. Det finns så mycket jag vill ändra på. Det minsta jag kan göra är att rösta.

Nä.. Jag bara babblar på. Hur kul är det egentligen att läsa sånthär?

Iaf, summa summarum: jag hoppas på att fler helger kan bli lika bra som denna!

Och förresten! Helgen kunde inte sluta på något bättre sätt. Min syster har äntligen kommit hem från konferensresan i Lyon! Hon var borta från lördag förra veckan och kom hem nu ikväll. Äntligen är Böleäng som det ska vara. Välkommen hem syster!!

Nu sova. Snart börjar en ny vecka (och kanske sista på praktiken?) 7-15 hela veckan. På mån och ons är jag borta från hemmet 6:15-21:15 då jag har träning. Men det är klart värt det! Älskar varenda sekund trots alla motgångar. Bowling är mitt liv, min passion ❤

Protected: Censurerat

This content is password protected. To view it please enter your password below: