Apostlahästarna har väckts till liv

Promenad är bra för kroppen. Men varför känner jag inte av det?
Borde ju ha ont. Massa träningsvärk och så. Men det har jag inte.

Igår gick jag till Thulehuset från Päronvägen och tillbaka. Tog ca 1 timme
t&r. Idag cyklade jag dit och gick hem. Det tog ca 10 min dit och 25-30 min
tillbaka. Men som sagt. Än så länge känner jag inte av det i kroppen.
(ta i trä…) Iofs så började det småbränna i vänster vad på väg hem idag,
men bara under tiden jag gick. Inte efteråt.

Och igår kände jag inte av nånting. Varken under tiden jag gick eller efteråt.
Tror jag ska fortsätta promenera varje dag. Utom onsdagar då jag har min
bowlingträning på 1,5 timme. Och sen blir det lite slappare på helgerna såklart.
Så länge kroppen inte säger emot ska jag försöka promenera. Luften känns
mycket fräschare här än i Edinburgh. Bra bra.

Annars händer det inte så mycket just nu. Trivs bara mer och mer i nya lägenheten.
Börjar kännas mycket bra att vara sambo faktiskt. Om han tycker det eller inte är
en annan fråga. Men jag är mycket nöjd.

Jag vill verkligen inte tillbaka till Edinburgh. Jag vill stanna här, för gott. Fast
det är klart, jag har ju massa saker i Edinburgh som jag vill ha hit, så jag måste
ju dit förr eller senare. Och sen måste jag ju dit tack vare/på grund av plugget.
Det är ju en rätt så viktig bit.

Så fort plugget är klart och jag har råd att åka hem igen med alla mina grejer
så dröjer det inte länge innan jag är hemma i Umeå. För gott. Kommer stanna i
denna stad ett bra tag nu. Det är här jag hör hemma. Det är i Umeå som mitt hjärta
bor och då är det ju ganska smart om kroppen som hjärtat befinner sig i är på
samma ställe. Logik på hög nivå om ni frågar mig. LågIQ om ni frågar någon annan.

Och just ja… Om ni ska baka scones och glömmer bort att ha i bakpulver… Ät inte
så mycket på en gång. Finns risk att magen protesterar efter ett tag.

Nä nu göra något annat nyttigt. Ehm.. Slappa?

May the force be with us